Och när många av våra vackra Europeiska städers invånare fick nog. Det kastades ägg, det kastades glåpord och andra okvädningsord, mot de, inte ont anande och helt oförstående turisterna, från framförallt Kina. Nu idag är det nog ingen som vill kännas vid vad de har sagt och önskat, ingen som vill skruva klockan tillbaka, ingen som vill återuppleva uppbyggnaden av turismen, som det var på ljuva 70- och 80-talet. Jag fick en idé igår, scannade in gamla knastriga och repiga DIABILDER från just de årtiondena och det första jag hittade var Venedig 1987.

En och annan vilsen turist, jovisst vid Markusplatsen/ Piazza San Marco var det säkert 40-50 pers och mångdubbelt med Duvor. Men, gondolerna var tomma, så och gränderna och de berömda broarna. Gick vidare och hittade Dubrovnik från samma år och historien upprepar sig. Tomt, näst intill öde och jag minns promenaden på muren, där jag vandrade i min ensamhet…bedårande och något helt annat än det som väntade oss 31 år senare.

Jag scannade vidare och kom till Barcelona, nu skriver vi 1988 och en helt underbar ”liten” stad med kultur i varje gathörn, inte minst Gaudis alla fantastiska skapelser. Har aldrig vandrat så mycket…och då var/är vandring en av mina favoritsysselsättningar, i städer likväl som i naturen. 2010 gjorde jag stan igen med kära maken…och vi vandrade och vandrade, nu bland betydligt fler turister.

Ja, vad vill jag nu säga med detta tro? Jag vill sätta tummen på de problem som finns idag, de som har eskalerat och ställts i en helt ny dager i och med Coronaeländet. Då, för något år sedan fylldes massmedia av artiklar och skäckpropaganda om vad som kommer att hända om inte resandet stoppas, framförallt massturismen. Och vad är då massturism? Är det något som vi i Sverige och Norden hade ont av, eller är det en massmedieanka, ett sätt för miljötalibanerna att stoppa förflyttningarna flygledes? Nu är det stopp och hur ser det då ut för alla runt omkring i världen som lever/har levt av turismen? Det gäller de städer jag har nämnt, men det gäller i ännu högre utsträckning länder i Afrika, Asien och Sydamerika, där en stor del av invånarnas existens står och faller med turismen, den som inte längre existerar. Det gäller förstås wordwide idag, inte minst här uppe i Norrbotten, där i princip all Asienturism har försvunnit och även den från Europa. Detta är inte vettigt, det är inte hållbart och det måste få ett slut. Vi måste acceptera smittan, lära oss leva med den och öppna våra samhällen igen…annars går allt åt helvete!

Några tankar så här i lövsprickningens och ångestens tid och jag avslutar med några bilder från Reykjavik, ytterligare en av våra Europeiska städer som tyckte sig ha för många turister…för ett år sedan…