Jahaja, nu sitter vi återigen där vi sitter.


Vi tog oss en ”olovlig” liten tur förra veckan, vi trotsade för vi kände att vi måste leva. Vi har två scenarier…vi är både snudd på riskgrupp och dessutom potentiellt smittade utan symptom…mao är vi parias, men vi smittar inga andra. Vi åkte till Tjörn tur och retur, till våra vänner C&C, vi bodde på näst intill tomma hotell och vi drömde om riktiga resor.

Jag återupptar därför min berättelse om vår bästa US-roadtripp. Vi lämnade Las Vegas, till min stora glädje och med lättat hjärta styrde vi mot nordväst, genom det fruktade och fascinerande Death Valley. Det var varmt, det var äckligt varmt, men det var en torr värme som det gick att stå ut med…och ”bara” plus 47 som värst.

Efter lite klättrande upp och ner i bergen, landade vi för en natt i Bishop, en gudsförgäten sommarhåla, men vintertid flockas ”skibumsen”. Vi sov gott och åkte vidare mot Yosemite morgonen därpå. Här fick jag återigen en smärre chock av hur oerhört mycket turister som samlats, trots att det inte var högsäsong. Jag som är van att vandra i de norrbottniska fjällen, i Sarek, Padjelanta, Stora Sjöfallet mfl och knappt träffa på en levande själ. Jag fick nästan lite coma och kunde knappt ta till mig skönheten. Men nu, här hemma framför datorn, ser jag hur otroligt vackert det var, med bilder, nästan utan människor.

Efter Yosemite och efter en helt osannolikt skumpig väg ”In the middle of nowhere” kom vi så fram till BODIE. En ödestad med rötterna i guldrushen, grundades 1859 och idag finns bara en spillra kvar av staden, som huserade 10 tusen personer. Spännande och fotogenique, ödesmättat och ja, varmt förstås.

En lång dag avslutades i Carson City och sen fortsatte vi färden mot kusten och friheten. Reno, Sacramento, skogsbränder, vinodlingar, Sherwoodträd, jordgubbar ”en masse” och så öppnade sig landskapet…vi var framme vid havet, i Fort Bragg. En liten ort som Herren hade glömt, men där frihetskänslan var större än någon annanstans och ett litet hotell precis vid havet, ooooh.

Mannen och havet, med sina vänner, jordekorrarna, växterna och så ”Glass Beaches”. Stränderna där all glasbråte hade samlats under många år, formats av havet till ”ädelstenar” som giriga människor förstås hade hittat och samlat på sig. Nu var det förbjudet, tack för det, att plocka ens den minsta lilla glasbit. Det var det…dvs havet…mycket annat fanns inte, men vi fick vad vi sökte och hade längtat efter.

Ljuset, utsikten och friheten till trots, så åkte vi söderut längs HVY 1 efter tre dagar. Nästa stopp blev San Fransisco, där vi lyckades pricka in århundradets varmaste dagar…PUH! Vi hittade ett mysigt, litet…och svindyrt hotell i gamla ”Flowerpowerdistriktet”. Nära till allt och vi lyckades dessutom krångla in Mustangen på den sista lediga parkeringsplatsen…och sen stod den där den stod. Vi vandrade och vandrade, drack och drack, ännu mer vatten. Vi tog oss an Golden Gate trots +34…och dimman var puts väck…den jag hade längtat efter.

Vi träffade vackra Hummingbirds vid brofästet, fortsatte promenaden längs stadsstranden och vätskebristen gjorde sig påmind, återigen. Vi hamnade så småningom vid Pier 39, där vi trots turistigheten och trängseln åt en superb middag.

Alcatraz är förstås ett måste, så vi hade bokat biljetter redan hemifrån, efter tips från flera vänner som hade försökt sig på en spontanvisit. Tur det, för det visade sig vara sex veckors kö!?! Häftigt, tänkvärt och en skön båttur i värmen, läckra vyer över stan och ja, en minnesvärd dag, fylld av motion och ömma fötter.

Ett annat måste och ett häftigt sådant var kringelikrokvägen och spårvagnarna. Hade så gärna åkt, det var planen, likt Bullit, i de hisnande backarna…men vår Musse stod där den stod och vi promenerade i stället, på väg tillbaka…och drack ock drack…vatten.

Morgonen när vi lämnade SF var dimmorna tillbaka…förstås…men vi orkade inte stanna och fota. Vi cruisade söderut och fick kontakt med både dimma och skogsbränder. Strawberry Fields forever, Bixy Bridge, Monterey, Pebble Beach, Big Sur och till sist stopp i San Simeon. Mest känd för Hearst Castle, vilket vi inte besökte.

Besök fick däremot de fulsöta Elefantsälarna som underhöll oss sen eftermiddag och tidig morgon. De gigantiska fullväxta hannarna var inte där just då, men unghannarna prövade sin styrka inför en måttligt nyfiken publik…sova, sova, sova.

Hearst Castle uppe i bergen såg rätt läckert ut på håll och spökskeppet ute på redden satte fantasin i rörelse. Vi lämnade dock San Simeon för vidare färd söderut, förbi Santa Barbara, för att landa i Ventura ett par nätter. Gillar Ventura, en lagom avslappnad före detta hippiestad, med en sällsam blandning av slum och lyx. Mötesplatsen och navet i stan är Piren, det är där allt händer…och det var där maken höll på att bli uppraggad av en blåhårig, tät madame…men så kom undertecknad…

Mat är viktigt, speciellt när man är ute och reser och vi hittade en bedårande Grekisk restaurang ute vid ”småbåtshamnen”. Åt där två kvällar i rad och Tsatsikin…mmm…den glömmer jag aldrig! Andra kvällen var restaurangen abonnerad. Varför då, undrade vi? Jo, min bästa ”Chef” gifter sig ikväll, vigseln blir här bredvid, ute vid havet och middagen här på min restaurang, förstås…ni får gärna stanna kvar! Tack, tack och det gjorde vi, men lite på avstånd.

En minnesvärd kväll och ljuset när vi vandrade tillbaka till vårt hotell, det tar jag med mig in i drömmen om det som varit. Vi, liksom alla ni andra sitter och deppar, sitter och tycker synd om oss själva och många gråter över spilld mjölk. Men hörni!, tänk och minns tillbaka, det är det enda vi har idag och minnen kan man leva på länge…och även hoppet, som är och måste vara det sista som överger oss, eller hur?

I morgon är en ny dag och om inte om hade varit…ja, då hade det varit något annat i stället, bättre eller sämre, who knows?

Kategorier:Okategoriserade

13 kommentarer

  1. Kollar in och du har ett inlägg; att jag gillar dina bilder vet du 🙂 – hoppet, avstånd och minnen ord ur texten fastnar; har världsresenären G landat nånstans ? I det vi lever i nu för tiden, denna C-tiden det gör mig gott att läsa att du ögnar en ljusning. Nästa K-stad tripp inom hör av dig om du känner för det som sagt 🙂

    Gilla

  2. Dina fantastiska bilder, tack för dom. Vilka resor och vilka spännande platser ni hamnar på. Du får mig att öppna google maps och leta fram Vart ni är, lika roligt var gång. Kustvägen Hwy1 mellan L.A och San Francisco körde jag någon gång på 80-talets mitt. Skulle kunna göra om den och då köra från andra hållet S.F till L.A. fast det kommer inte inträffa det vet jag.
    Ha det bra.

    Gilla

    • Tack du Yvonné, det gläder mig att du läser och uppskattar mina ord och bilder! Jodå, vi hittar både det ena och det andra, vare sig vi är i väst, som här, eller i lite mer svårsmälta länder. Du ser och förstår, för du har rest mycket själv, du har fortfarande nyfikenheten kvar, tack för det!
      Ha det gott och du…det känns som att en liten positiv vind börjar blåsa, i alla fall vad som gäller EU.

      Gilla

  3. Så fint att få följa mer på den här delen av resan. En del platser har jag besökt men en hel del var också nya för mig. Jag fastnar för dina fantastiska bilder och när jag läser texten som minns jag våra rsor i trakterna. Tittade i mina gamla dagböcker från vår tur och minns Death Valley och även BIshop. Men vi hade diabilder och de är inte i min ägo. Men året var 1979.
    Så att se dina bilder tar mig förstås tillbaka. Men jag mindes inte att det var så vackert. Carson City, Reno och Sacramento – Jodå, de finns med på vår rutt samma år och samma resa. Likaså San Francisco och vägen söderut. Men den turen gjorde vi sedan om 1991 och då med döttrarna.
    Jag läser, tittat på dina bilder och är med på era upplevelser från resan och ler då och då igenkännande. Minns våra möten med människor händelser. I Santa Barbara tältade vi 1979 och stannade några nätter. Då var det lågbudget som gällde och vi var ute länge. Ler när jag tänker på Monterey och Canary Row och Steinbeck. Lite kult är det. Tror inte döttrarna 1991, då 10 år förstod det.
    Är så glad och tacksam för att du delar med dig och fick mig åter att ta en tur i minnenas allé.

    Hoppas att er nyss avslutade resa i Sverige blev ett trevligt avbrott och en hel del antar jag ni sett och upplevt.
    Ha det så bra du kan.

    Gilla

    • Det är så roligt att du är med, både i dina egna minnen och på vår ”gamla” resa. Vi har båda sett mycket av världen, inte minst den inte fullt så utvecklade som EU och US, men även där, eller rättare sagt, just där, finns det hur mycket som helst att upptäcka och utforska. Du gjorde din första US-tour 1979 och jag gjorde min första på 80-talet, innan alla som sen har följt med kära maken…och de är förstås de bästa. Det vi hoppas på nu, är förstås att landsöppningarna kommer snart, samma som du och alla andra hoppas på och idag kom det ju faktiskt, i alla fall lite positiva nyheter vad gäller EU. Vad det sen blir av alla löften och förhoppningar kan vi bara gissa oss till…och hoppas.
      Du Ditte, vi omger oss med våra minnen och så fortsätter vi att hoppas. Hoppas att vi hinner med när det åter är fritt fram, hoppas att vi orkar resa då, när världen åter öppnas.
      Jodå, vår lilla ”förbjudna” Sverigetripp blev bra, men bilderna togs helt utan inspiration, så därför blir det ingen berättelse.
      Ha det så gott du kan ha det, fånga de fina stunderna (klyscha) och så skickar jag en stor och varm positivitetskram!

      Gilla

  4. Vilka bilder!!! nästan på gränsen till oansvarigt att visa dem nu. (hoppas du förstår att jag skojar) men nog lockar de till resor. Suget väcks, men får stoppas ner i malpåse.
    Många platser jag gärna skulle vilja besöka och San Francisco, där känner jag igen mig. Alltid kul att se ställen man besökt också.
    Vår tänkta indienresa, den gick om intet men nu dök en ny upp om en annan dröm. Grönland, kommer nog boka den eftersom det är fri avbokning till sista oktober och avgång juli 2021. Då kanske vaccin kommit. Håll tummarna
    Annars så fördriver jag tiden med att göra fotoböcker, tar tid men även ett sätt att resa det med.
    En ska bli 60-års present.

    Gilla

    • Haha, javisst förstår jag att du skojar…men det värsta är väl trots allt, att de finns de som tycker precis så…att vi är oansvariga!? Och, är det något vi inte är, så är det just det. Vi utsätter ingen för fara, för risk att smittas, vi lever som vi alltid har gjort när vi är hemma…osociala enstöringar som dristar sig till att gå ut och handla några gånger i veckan…puh!
      Förstår att du får suget, det får jag också när jag håller på med bilderna och kanske är det just därför som jag framhärdar?
      Vi hoppas fortfarande, i alla fall LITE på att Transsibiriska blir av i slutet av augusti, men oddsen är nog 1/10, eller ändå mindre. Grönland gillar jag, har inte varit där, då maken har vägrat, hittills. Jag håller tummarna för er och kanske jag även kan övertala honom, nu när allt annat går åt he…
      Fotoböcker är en bra idé, nåt att ta tag i nu när tiden finns!
      Kram till dig och ha det så gott det går!

      Gilla

  5. Läser att fler tar tillfället att göra fotoböcker i stundande tider… Jag betar också av resa för resa och skapar fotoböcker. Det blir fina minnen och man får liksom tummen ur… Äntligen 😉 Fast hade jag fått välja så hade jag hellre varit på resande fot, i praktiken eller i planeringsfasen… Men men…
    Tusen tack för att du gjorde min kväll ❤ Min kväll som ska avslutas på jobbet, igen!! Vilket helt magiskt inlägg. Dina foton är helt makalöst vackra, spännande, berättande… Jag njuter till 100%. Och dina textrader… Med dina ord kan man inte göra annat än vara med på resan. Nu har jag läst inlägget och tittat på bilderna flera gånger och nu ska tipsa maken att kika in när jag åkt till jobbet.
    Ta hand om dig och "olovliga" resor gör jag också. Vi måste ju för sjutton få leva ❤ Kram

    Gillad av 1 person

    • Tack igen Susanne för att du är med på mina resor…lovliga som olovliga! Just nu är jag i Idre och njuter av en helt bedårande utsikt över snöklädda fjäll och blå himmel. Skorna på, kameran med…nu går jag ut och andas frisk luft!
      Ha det underbart och stor kram!

      Gillad av 1 person

  6. I mangel av å kunne reise selv, har jeg blitt med dere på denne roadtrippen. Så herlig, flotte bilder og mange minner som dukker opp i meg selv fra turer i det samme området. En roadtrip i USA er jo noe helt spesielt. – på godt og vondt.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: