Här är det vi som bestämmer!


Tänk inte ens tanken på att göra en framryckning till vår flodhäst. Det var fascinerande att följa spelet runt vattenhålet, strax nedanför vår lodge. Första koll på morgnarna och sista innan vi återvände upp till berget och middagen. De två hannarna…kan ha varit bröder, samma familj tillhörde de i alla fall…höll gemensam vakt. Runt omkring i det meterhöga gräset samlades andra lejon, hyenor och så de små fina schakalerna som kommer sist i kedjan…och de fick vänta…och vänta.

Jag hade lätt kunnat stanna kvar någon timme eller så, men de andra djuren kallade och vi åkte ut i den dimmiga och svala morgonen. Med solen kom värmen och konturerna blev skarpare, på gott och ont förstås. Bilderna blir skarpare, men magin försvinner. Flyga luftballong var ett alternativ om man hade stort behov av att strö pengar omkring sig…6000 kr per skalle för att få se djuren från ovan…tack och nej tack!

Målet, som alltid, hos chaufför och guide, var förstås Leopard och de kommunicerade hela tiden med varandra och kollade upp tips. Nu finns det inte så många ”vägar” och då det är strikt förbjudet att köra i terrängen, hade katterna redan hoppat ner från sina träd och gömt sig i det höga gräset innan vi hann fram. Vi fann en till slut, i Serengeti, men nu åter till djuren och naturen i Masai Mara. Visst, jag älskar katter, både vilda och tama, men det gäller att inte fokusera för mycket på dem, så mycket att man glömmer bort de andra, både fina, fula, stora, starka och små…och alla fåglar. Vår Tanzaniske guide, Clement, hade sitt eget sätt att ”räkna” arter, inte bara ”Big Five”, utan fem vackra, fem fula, fem minsta osv. Orkade inte riktigt engagera mig, då jag inte söker djur för att avbilda dem som art, utan för att få känslan av dem som individer och som en del av naturen. Giraffer är fascinerande och nu fick vi veta att det finns fyra olika arter, inte bara en som vi tidigare trott. Se mönstret som ser ut som lönnlöv!

Från oktober och fram till nu hade det fallit enorma mängder regn, vilket hade fått till följd att många vägar och områden var oåtkomliga, svårframkomliga, trots fyrhjulsdriven Jeep. Även gräset var ovanligt högt och katterna som ogillar att bli våta om tassarna sökte sig upp på vägarna, bla inför parningsakten. Lejonen parar sig under en vecka, med en timmes mellanrum…puh och åter puh, kom samstämmigt från den manliga publiken…

Lite avvaktande hållning emellanåt och så småningom föds lilla jag…

Det här med landskap och då speciellt själva sinnebilden av Afrika, det vi åkte runt i hela dagarna, njöt, bedårades och insöp stämningen. Intressant är att det kan vara så olika vad gäller djurspaning, att det ena dagen vimlar av djur och nästa dag ser man knappt en stjärt. Här i Mara var första dagen helt outstanding, då visste man knappt åt vilket håll man skulle titta och kameran gick varm. Andra dagen var vi på ”jakt” efter Noshörning och Cheetah, vilka lyste med sin frånvaro, i alla fall noshörningen…men två Geparder lyckades vi till slut hitta i sökaren…på MYCKET långt håll.

Djur som en del i landskapet är en alldeles speciell skönhetsupplevelse, inte minst alla vackra antiloper. Den vackraste och vanligaste Impalan, Waterbuck med sin hjärtformade nos, Tsessebe som skiftar färg utifrån vattentillgången, Bushbuck med sina prickar och så vidare…vackra, spännande och talrika.

En riktig fuling och tillika charmknutte, en av ”big five”, är Mr Buffalo. Han ser lugn och slö ut, men skenet bedrar och han kan i undantagsfall komma upp i 60 kmh. Hjälp med hudvården fås av Oxhackare och Kohägrar, bra samarbete eller hur?

Ja, det blir mycket djur här och om det nu är någon som inte tycker om djur…kan det vara möjligt?…så har ni väl redan somnat? Jag skall försöka avrunda, men först måste jag skriva lite om några favoriter, favoriter bland alla andra favoriter. Har skrivit mycket om dem förut och även publicerat en hel del bilder…men en liten fundering bara…finns det någon som kan motstå elefanter och speciellt elefantbarn? Stora, starka och snälla om de inte blir störda eller retade och med en familjesammanhållning som är avundsvärd. En förebild borde de vara, speciellt hos Homo Sapiens.

En fyrklöver av och med ”Lilleplutt” och sen som avslutning en landskapsbild där hans lite större släktingar spelar huvudrollen._M6A8422Två dagar i Masai Mara med djur och en överväldigande natur. Allt fick inte plats, kanske kommer de vackra fåglarna, krokodilerna, flodhästarna och de andra i ett senare inlägg. Nästa gång vi ses berättar jag om vägen till Serengeti i Tanzania, fiskebyn, Leoparden, Geparderna, Flodhästarna och mycket annat.

Tack för mig för idag, med Maras berömda Sunset.

Kategorier:Okategoriserade

12 kommentarer

  1. Ohhh Gertie vilken fantastisk berättelse. Jag älskar djur i alla storlekar och former. Vilka fantastiska parningsbilder. Bara att gratulera. Jag ser fram emot nästa avsnitt av din resa. Kram❤️🤗

    Gilla

  2. Kära kära Gertievännen! Jag blir helt hänförd och lycklig av att få se allt det fantastiska ni upplevt genom dina ögon och din berättelse så åker man med i jeepen och njuter! Dessa ofattbart vackra giraffer, lejon i alla de situationer, bedårande elefant barn och landskapets skönhet. Underbart att få uppleva kära vän och dina magiska bilder får mig drömma och uppleva den starka livskänslan som man känner när man befinner bland djuren på savannen! Bamsekramar!

    Gilla

  3. Så fantastiskt! Jag, läser, tittar och njuter och drömmer mig hit. Du berättar med sådan inlevelse och de vackra bilderna illustrerar så fint din text. Vilka upplevelser! Detta är verkligen att resa! Och vilka möten! Ser fram emot mycket mer. Stort tack!

    Gilla

  4. Läste ditt inlägg först på mobilen, men där kom ju inte bilderna till sin rätt. Nu är det datorn som gäller och Suck sååå fina bilder, jag vill också vara där, på riktigt.
    Nej det går inte att tycka ett djur är finare än det andra under tiden jag scrollar ner, det kommer ju bara fler fina bilder. Girafferna, de två som ser ut en, där de står i diset, läckert. Vi har sett en giraff med svarta fläckar. Skrattade när du skrev att de manliga deltagarna suckade, själv tyckte jag mest synd om honan, som fick vara med om det varje timme.
    Buffeln som har nosen i vädret och tar in dofterna med sina fåglar, ja en sådan vill man inte heller komma i vägen för. Så har vi den lilla elefanten med de stora stora öronen, så otroligt söt.
    Så var det solnedgången då, behöver inte säga så mycket om den, magisk färg, lika röd som lateritjorden.
    Avis det blir jag hahaha och njuter jag av allt genom dina bilder. Tack Gertie

    Gilla

    • Så sant som du säger att bilderna inte kommer till sin rätt i mobilen, jag har dessutom inställningen på WordPress gentemot stationär dator, så när jag ser dem på min lilla resedator blir det även där helt annat. Tack i alla fall för att du tog dig tid och kollade en gång till i datorn!
      Jag ler och håller med dig vad beträffar parningen…stackars hona, hon måste vara helt slut efter en vecka…puh! Alla djur är fina på sitt sätt, precis som du säger, jag varken vill eller kan rangordna dem.
      Jag uppskattar verkligen att du läser och svarar, dessutom har du egen erfarenhet och det märks och syns. Tack Yvonnée (blev det rätt nu)…och välkommen med på fortsättningen! Tack!

      Gilla

  5. Underbart!!! Så fantastiskt att få följa med på safari. Magiskt vackra bilder. Jag har aldrig förstått varför en del djur står högre i rang, alltså hos fotografer… Det kommer jag nog aldrig att förstå heller så det behöver jag inte lägga någon energi på. För HUR vacker är inte giraffen till exempel?!! En del djur är fulsnygga och spännande, en del är charmiga… Ja alla har ju en egen personlighet som är fascinerande. (Har skrivit om det förut)
    Du har verkligen fångat ögonblicken ❤ Att vara på plats ger ju många ögonblick och upplevelser som inte bara stannar på minneskortet i kameran utan även till stor del på minneskortet i hjärnan och det är värt massor.
    Tack för fantastisk reseskildring och stor kram

    Gilla

    • Tack Susanne! Visst är det så att alla djur har sin charm och sitt uttryck och visst är det även så att det är känslan runt djuret och landskapet som skapar helheten. Jag fotade faktiskt mycket mindre på denna Safariresa än på den förra, många gånger satt jag bara och njöt av känslan och det underbara samspelet djuren emellan. Precis så…det som finns kvar närmast hjärtat kan aldrig till fullo göra sig på bild…det är ren magi från början till slut.
      Kram vännen…och tack!

      Gillad av 1 person

  6. Ja, nog vill man tillbaka och jag får väl tacka Corona (inte ölet då) för att det kanske blir verklighet snart. Girafferna så ståtliga och vackra. Lilla söta elefantungen och den vackra landskapsbilden med hela gänget. Buffel ser lite oförarglig ut men ack så farlig. Vi hade lite närkontakt med en på en av våra vandringar och våra beväpnade vakter stelnade verkligen till, helt sjkutklara. Som tur var bestämde sig buffeln att gå åt ett annat håll.
    Skriv och berätta gärna mer.

    Gilla

    • Tack för dina ord Margareta och visst längtar man tillbaka, nästan redan innan man har kommit hem…
      För dig blir det ju av snart igen, hoppas jag!
      Har precis börjat tänka på nästa och sista inlägget från denna resa…sagan om de fläckiga katterna…

      Gilla

Lämna en kommentar