1982 och 83…anno dazumal för de flesta och njutbara minnen för mig och mina jämnåriga. Jag och Mona Lis, som jag träffat året innan på en buss mellan Geneve och Le Menuires i franska Alperna tog oss an arkipelagen och de jungfruliga öarna innan de blev överexploaterade. Vi skriver historia, vi är bland de första som tar tag i och reser i den underbara och vackra Grekiska övärlden via båt, innan det blir allmängods. Via ”öluffarkortet” som inte var uppfunnet då och via vår gemensamma upptäckarlusta hittar vi pärlor långt utanför de upptrampade stigarna och av resebyråer upptäckta ”superduperöar”.

Vi tar dagarna som de kommer, vi lyssnar till lokalbefolkningens tips och råd, vi gör utvikningar och visst…även en del lite halvplanerade stopp. Första sommaren började vi med Poros, Egina och Hydra…om jag inte minns fel? Sen blev det Paros, Antiparos, Samos, Mykonos, Kos…och ja, hjälp mig Mona Lis…många öar vart det…och minnet sviktar trots bildbevis.

Jag tar en utvikning, jag måste bara berätta om vår resa från Stockholm till Aten. Idag lätt som en plätt, men då var det med Balkan Airlines…via ”Östberlin” och Sofia i Bulgarien. Transit i Östberlin var näst intill ”gaskammare” och när du sen skulle borda planet så gällde det att vara först ut…och in. Rökning var fortfarande tillåten och rökarna sprang som besatta för att få en plats i ”ickerökare”…och ja, fortsättningen för oss ickerökare kan ni säkert föreställa er?

Jadå, det var obekvämt, ibland var det nästan outhärdligt vidrigt, som när vi åkte båt från Pireus till Mykonos(?), i 40gradig värme och ingenting på båten fungerade. Besparar er från detaljer, men det var faktiskt bland det vidrigaste jag/vi upplevt. Men sen, på Mykonos, då blev det lite paradisiskt igen. Vi anammade ”det fria livet” det lediga, avskalade och nakna…det som man vill kalla naturligt…men, jag tvivlade…och tvivlar.

Jadå, jag rör ihop det, jag kan inte riktigt hålla isär åren, bara nästan och det jag minns mest är faktiskt år två och SANTORINI.

Då 1983 hade knappt några turister varit där, det var i dubbel bemärkelse jungfrulig mark! När vi närmade oss ön höll båten bokstavligen på att kantra…alla ville se, alla ville vara på ”rätt” sida, sidan mot den bedårande vulkanön, mot det vackraste vackra. Även vi förstås och minnet är än idag bland det starkaste jag har beträffande ahaupplevelser.

Jahaja, och vad skulle då hända härnäst? Jo, vi träffade en dam i hamnen och hon erbjöd oss sitt boende uppe i bergen, Yes, säger vi, åkte med på en svindlande färd genom hårnålskurvor och STUP, upp till det inre av Santorini, upp till de gamla grottboningarna där vi kom att bo i sisådär fem dagar. Mitt på ön, mellan lavastränderna på den långgrunda sidan och den fantastiska staden Thira som klängde sig fast vid avgrunden.

Däremellan vandrade vi så gott som varje dag och vår grottboning med stampat jordgolv, tältsängar och utomhusfaciliteter, tar priset vad beträffar exotiska boenden…so far. Vi var ute i sammanlagt 9 veckor, vi vandrade, cyklade, åkte båt, badade och så var vi även lite kulturella förstås…Grekland i ett nötskal och här tar vi oss an Phytagorion på Samos.

Mitt Grekland, mina minnen lite på kvart och så några årtionden senare, lite eftertanke och saknad, lite längtan att göra om det med kära maken. Hade själv varit i G många gånger innan, redan på 70-talet, men de här åren satte limiten, satte och gav avtryck…de var speciella…återigen…one of a kind.

Tack Mona-Lis för att du var med…och tack du stjärna för att vi träffades där på bussen… någonstans i Alperna!

Ps. Inscannade gamla dior…take it or leave it…och Notre-Dame brinner…så utomordentligt sorgligt…