Resekrönika 2018


Ett år går så fort, ibland känns det som att det rusar iväg…och vi rusar med, lägger till upplevelser, händelser, länder…och gud vet vad? Det blev 130 resdagar i år, fördelat på 20 länder, ännu fler städer och naturupplevelser som nästan tog musten av oss.

Vi börjar i januari, här hemma, då vi skottade, skottade…och skottade. Vi fick nog av det vita och drog ner till ”Det Heliga Landet”. Checkade in i Tel Aviv, njöt av lugnet, utsikten och närvaron av historien…hyrde bil och såg det mesta från Akko i norr, Genesaret sjö, Golanhöjderna, Masadaklippan, Döda Havet och Negevöknen.

Hemma någon vecka, flyg ner till GBG och hyrbil därifrån för några dagars besök hos svärföräldrarna i Falköping.

I mars hängde jag utställning med och åt bästa vännen Catrin. Den gjorde succé och några dagar innan den var slut, sa vi hej då och började vår resa mot Down Under. Stannade tre dagar i Hong Kong för lite vila och lite förkortning av jetlagen som alltid känns värre österut…i alla fall för oss. Det är dessutom en häftig stad, så det gör ju inte ont direkt.

Vidare mot Australien där vi cruisade runt i sydöstra hörnet i 12 dagar. Körde över 400 mil och ändå känns det som att man bara har nuddat lite vid den gigantiska kontinenten. Sydney, Lakes Entrance, Melbourne, Great Ocean Road, Adelaide och så raka vägen genom öknen tillbaka till Sydney…via Euston och WaggaWagga.

En natt på flygplatshotellet och så lyfte vingarna mot Världens Vackraste Land. Tog mark i Auckland efter den vackraste inflygning jag har varit med om…breathtaking är bara förnamnet…

Vi hämtade ut vår 4hjulsdrivna monsterbil…ja, den var gigantisk och inte direkt den vi hade bokat, men tacktack och det bar iväg norrut. I mörker, regn, rakt genom Auckland med vår gamla GPS som hade fått fnatt, men vi hittade till slut vårt lilla B&B i en bedårande omgivning och med en fantastisk utsikt, som vi fick njuta av morgonen därpå. Vi gjorde verkligen Nya Zeeland. Körde runt  hela Nord och Sydön på drygt tre veckor. Tre fantastiska veckor som befäste att NZ är världens vackraste land, i alla fall om man talar om naturupplevelser. I Wellington fick vi lämna vårt monster till bil. Inte tillåtet att ta med hyrbilar på färjan till Sydön?…tack för den upplysningen! Men irritation byttes till glädje när vi hämtade ut vår mer ”normala” bil i Picton på Sydön.

Har skrivit mycket om den resan på min gamla blogg, http://www.gertiebgranvik.com/ . Nya Zeeland kommer alltid att finnas kvar på näthinnan vad beträffar skönhet och addera så alla upplevelser på vägen, ja då är det nästan oslagbart.

Vi lämnade vårt hus med drygt 1 meter snö på tak och tomt i slutet av mars och när vi kom hem sju veckor senare, i början av maj, var allt borta. Värmen kom, våren exploderade, allt var rekordtidigt och vi byggde ny altan. I juni fyllde vår vän Calle jämnt och vi överraskade med en hemlig resa. Den gick via Kautokeino, Kirkenes, Vardö/Hornöya, Inari, Rovaniemi och tillbaka hem till Kalix. Fåglar och midnattssol följde oss på vägen.

Sommaren var het i hela Sverige, som säkert alla minns. Skogsbränder, torka och allt annat elände som det förde med sig. I juli kände vi för lite svalka och åkte upp till Arjeplog och Sveriges djupaste sjö, Hornavan…men, det blev ur askan i elden…om möjligt ännu varmare än hemma vid kusten.

En vecka senare styrde vi söderut genom ett av skogsbränder härjat Norrland och Svealand. Såg röken längs vägen och i Sundsvall kom regnet, åskan och tillhörande strömavbrott. Några dagar hos svärföräldrarna i Fkp, ett par hos vännerna C&C på Tjörn, tvärs genom landet mot Karlshamn i 34-gradig värme…och så båt till Klaipeda i Litauen.

Värmen följde oss genom vår tripp genom Baltikum. Klaipeda, Vilnius, Riga, Daugavpils, Tartu, Tallinn och Jyväskylä. Intressant, speciellt i de östra delarna…läs mer om resan på bloggen http://www.gertiebgranvik.com. Hittade en ”nalleutställning” på torget i Riga och bland alla nallar hittade jag en från Namibia…dit vi så småningom kom…

I slutet av augusti flög vi ner till Dubrownik, hyrde bil och körde runt på Balkan i 12 dagar. Intressant, lärorikt och så mycket som hade hänt sen sist jag var här. Turen gick från Dubrownik till Neum, Zadar, Lovran/Opatija, Ljubljana, Slavonski Brod, Cacak, Pristina, Shkoder via Montenegro…och avslutades i Dubrownik.

Nu behövde vi vila upp oss lite…och stannade hemma i nästan sex veckor. 25 oktober bar det av till Namibia, Botswana och Zimbabwe. En fantastisk resa som jag redan har skrivit om, så jag avrundar med några bilder på natur, djur och Viktoriafallen.

Ja, kanske det borde ha varit nog nu…men vi passade ändå på att ta en liten tripp ner till Lissabon samtidigt som vi julbesökte svärföräldrarna i Fkp.Lissabon a

Mitt år i resor, återigen ett händelse och lärorikt år…ett år som ger mersmak inför 2019.

Från och med 2019 kommer alla mina nya reseberättelser att finnas på denna sida, den gamla finns dock kvar med resor och annat smått och gott från förr.

Kategorier:Okategoriserade

6 kommentarer

  1. Vilka fantastiska resor
    Ha ett bra 2019
    Önskar Tobbes med familj

    Gillad av 1 person

  2. Oj! Blir alldeles matt, ni har verkligen rest ordentligt. Sju veckor i ett svep har vi akdrig varit borta, häftigt. Fina bilder, nu drar jag vidare till ditt nästa inlägg.

    Gilla

  3. Vilka äventyr, dagar och resor – och vilks bilder! Njutfullt Gertie! /Jenny

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: